Tack
Tanke: 20 min löpning
Nackdel: Jobb 8-18, väldigt många minusgrader. Trött.
Fördel: Har man bestämt sig är de bara att göra. Förhoppningsvis bli varm
Sagt och gjort, löpningen kändes de för kallt och mörkt för men tjugo minuter skulle de bli. Tänkte om.
En tabata intervall är 4 min.
Så fem intervaller, fokus core och baksida.
Två av tjugofyra, check!
En av tjugofyra
-6 grader
Många lager kläder.
4,8 km
1 min x3 planka
Check!
Va de någon som sa att allt man behöver är skor till löpning?
Dagens kläder:
God jul
Årets julkalender är fylld av träning. 20 minuter* rörelse varje dag fram till julafton.
Varierande intensitet & variation så att kroppen mår bra!
Fokus kommer ligga på löpning & styrka.
Imorgon, eller ja idag är de faktiskt kommer börja med löpning & bål styrka:)
Bild från i torsdag - många plankor ska de bli!
*minst
December
Årets sista månad närmar sig med stormsteg. Flera bloggar har dragit igång utmaningar - vissa en månad, vissa som en julkalender.
Den sista varianten har jag tänkt haka på. Imorgon ska jag bestämma mig för exakt hur min ska se ut - sen delar jag me mig:)
Nu, cykel60 på Domkyrkan!
Armhävningar
Jag är ganska bra på att hoppa på utmaningar, inte lika bra på att fullfölja.
Men nu ska ja ge detta en ärlig chans. Bloggen uppochhoppa.se har startat en armhävningsutmaning och ja har hängt på.
Precis som skaparen själv skrev på Twitter så går den att ja nästan när som helst. Hon gjorde den i klänning ikväll, jag i myskläder - man måste inte göra den i samband med träning.
Jag klarade tio på tå i gårdagen test.
Tanken
I lördags när jag var ute och sprang i kylan så nämnde jag ju att jag hade kommit på en sak.
Ja har sen grunnat på hur jag ska formulera mig, för känslan jag fick va riktigt skön och gav mig insikt.
Men att berätta i ord är svårare har jag nu insett, men jag ger det ett försök.
Stället där jag sprang var runt den sjö jag växte upp (ja inte runt sjön såklart, men väldigt nära). Runt sjön är det 2,5 km.
Jag kommer ihåg när jag va liten och farmor och farfar kom på besök, då visste jag att frågan skulle komma. Ville jag gå med runt? Jag gillar min farmor och farfar väldigt mycket och som liten ville jag såklart gå med, även om jag egentligen inte ville just gå, tyckte de va fasligt långt. Ja ville bara umgås.
Så jag gick, men de va långt.
Några år senare så började skolidrotten innehålla löpning någon gång per termin. Jag alltid hopplöst dålig (vilket ju klasskamrater i den ålder gärna påpekar). Ofta i samband med dessa gånger fick jag för mig att börja löpträna.. På med kläder och ut och runt.
Att stanna fanns inte, blodsmak i munnen och jag kände mig som en foldhäst - men runt skulle jag. Och runt kom jag alltid, kom hem och sen gick det 6 månader till nästa gång.. för de va ju SÅ jobbigt.
Hur mycket jag än gillar "min" sjö, så har den inte dom mest positiva träningsminnena.
Ja har sen grunnat på hur jag ska formulera mig, för känslan jag fick va riktigt skön och gav mig insikt.
Men att berätta i ord är svårare har jag nu insett, men jag ger det ett försök.
Stället där jag sprang var runt den sjö jag växte upp (ja inte runt sjön såklart, men väldigt nära). Runt sjön är det 2,5 km.
Jag kommer ihåg när jag va liten och farmor och farfar kom på besök, då visste jag att frågan skulle komma. Ville jag gå med runt? Jag gillar min farmor och farfar väldigt mycket och som liten ville jag såklart gå med, även om jag egentligen inte ville just gå, tyckte de va fasligt långt. Ja ville bara umgås.
Så jag gick, men de va långt.
Några år senare så började skolidrotten innehålla löpning någon gång per termin. Jag alltid hopplöst dålig (vilket ju klasskamrater i den ålder gärna påpekar). Ofta i samband med dessa gånger fick jag för mig att börja löpträna.. På med kläder och ut och runt.
Att stanna fanns inte, blodsmak i munnen och jag kände mig som en foldhäst - men runt skulle jag. Och runt kom jag alltid, kom hem och sen gick det 6 månader till nästa gång.. för de va ju SÅ jobbigt.
Hur mycket jag än gillar "min" sjö, så har den inte dom mest positiva träningsminnena.
Tills i lördags.
Jag frös, men tanken som slog mig va hur lätt jag sprang runt. Det va aldrig jobbigt, jag njöt.
2,5 km är inte längre jätte långt, tvärt om är de för mig ganska så kort idag.
Så jag sprang där, mindes blodsmaken i munnen och drog på smile banden. Njöt. Det här va inte ett dugg jobbigt!
Jag frös, men tanken som slog mig va hur lätt jag sprang runt. Det va aldrig jobbigt, jag njöt.
2,5 km är inte längre jätte långt, tvärt om är de för mig ganska så kort idag.
Så jag sprang där, mindes blodsmaken i munnen och drog på smile banden. Njöt. Det här va inte ett dugg jobbigt!
Nyttigt?
Gårdagens löpning var garanterat väldigt nyttigt. Men väldigt jobbig!
Det började ju som sagt med att en gammal vän hörde av sig och undrade om jag ville hänga på och springa någon dag.
Så far so good.
Direkt när jag mötte dom insåg ja att 2 av 3 löpare va helt klart över min kapacitet.
Men det som kändes lite skönt va att det va en till med som inte sprungit alls på flera år, så med andra ord borde ja inte behöva va sist.
Inte för att de egentligen spelar någon roll, men ja jag ljuger om ja inte säger att de va skönt att de inte va jag.
Började springa och tempot låg en bra bit över mitt, men ja tänkte ja hänger på så länge de går och sen tackar ja för mig och släpper dom.
Bara de att vi sprang till Ängården, jätte fina naturstigar. Men med det lilla problemet att trots att jag är född och uppvuxen i Göteborg så har ja aldrig varit där innan.
Så det fanns inte en chans att ja skulle släppa dom - för då skulle ja inte hitta ut!
Efter ca 5 km skulle vi komma till Eklanda, och då tänkte ja att där, där hoppar jag av.
Men nja att säga att vi va i Eklanda va en sanning med modifikation för en som inte hittar jätte bra där heller.. och vi det här laget hade tempot dragits ner en hel del ( eftersom dom fick vänta på oss två som inte riktigt orkade..) Så de va bara att fortsätta.
Plan mark och nedför och ja kände att ja kunde kämpa och hänga på, uppför va ja chanslös.
För något år sen hade ett sånt här pass knäckt mig ( ja hatar å springa med andra, eftersom det är skolminnen av att a l l t i d vara sist) Men nu kändes det helt okej.
Vi springer på olika sätt, och nivåer. Det här va ett grymt pass för mig, ja fick kämpa och låg långt över min bekvämlighetszon.
Det blev tillslut drygt en mil. Stretchade och passade på att handla lite snabbt, fick i min en pucko (lyxig återhämtning) och satte mig på vagnen hem.
Återigen, so far so good.
Väl hemma så insåg ja dock att ja nog hade tagit ut mig lite mer än ja insåg. Ett glas vätskeersättning, två glas vatten och en stund på golvet, sen lyckades ja ta mig in i duschen.
Resten av kvällen spenderas sen i soffan!
Det började ju som sagt med att en gammal vän hörde av sig och undrade om jag ville hänga på och springa någon dag.
Så far so good.
Direkt när jag mötte dom insåg ja att 2 av 3 löpare va helt klart över min kapacitet.
Men det som kändes lite skönt va att det va en till med som inte sprungit alls på flera år, så med andra ord borde ja inte behöva va sist.
Inte för att de egentligen spelar någon roll, men ja jag ljuger om ja inte säger att de va skönt att de inte va jag.
Började springa och tempot låg en bra bit över mitt, men ja tänkte ja hänger på så länge de går och sen tackar ja för mig och släpper dom.
Bara de att vi sprang till Ängården, jätte fina naturstigar. Men med det lilla problemet att trots att jag är född och uppvuxen i Göteborg så har ja aldrig varit där innan.
Så det fanns inte en chans att ja skulle släppa dom - för då skulle ja inte hitta ut!
Efter ca 5 km skulle vi komma till Eklanda, och då tänkte ja att där, där hoppar jag av.
Men nja att säga att vi va i Eklanda va en sanning med modifikation för en som inte hittar jätte bra där heller.. och vi det här laget hade tempot dragits ner en hel del ( eftersom dom fick vänta på oss två som inte riktigt orkade..) Så de va bara att fortsätta.
Plan mark och nedför och ja kände att ja kunde kämpa och hänga på, uppför va ja chanslös.
För något år sen hade ett sånt här pass knäckt mig ( ja hatar å springa med andra, eftersom det är skolminnen av att a l l t i d vara sist) Men nu kändes det helt okej.
Vi springer på olika sätt, och nivåer. Det här va ett grymt pass för mig, ja fick kämpa och låg långt över min bekvämlighetszon.
Det blev tillslut drygt en mil. Stretchade och passade på att handla lite snabbt, fick i min en pucko (lyxig återhämtning) och satte mig på vagnen hem.
Återigen, so far so good.
Väl hemma så insåg ja dock att ja nog hade tagit ut mig lite mer än ja insåg. Ett glas vätskeersättning, två glas vatten och en stund på golvet, sen lyckades ja ta mig in i duschen.
Resten av kvällen spenderas sen i soffan!
Midnattsloppet 2012
I lördags sprang jag Midnattsloppet.
Den korta versionen är: Regn, jobbigt, backar,nöjd.
För den som orkar finns en längre version också:
Den korta versionen är: Regn, jobbigt, backar,nöjd.
För den som orkar finns en längre version också:
Denna gången hade jag en lite annrolunda tanke inna loppet - och känslan under loppet blev därför också lite annorlunda.
Många gånger har ja sprungit (nej nu ljög ja lite, men dom lopp som ja har sprungit) har ja alltid tänkt att ja ska ta mig i mål. Vilket också gör att ja ofta tagit de hyffsat lugnt.
Det började för flera år sen, när löpning a l l t i d var jobbigt. Ja sprang fel och inte tillräckligt ofta - så när ja väl sprang va de döds jobbigt. Så då blev målet naturligt att klara att ta sig runt.
Det här har hängt kvar, och fasten jag nu har lite mer koll på hur min kropp fungerar och reagerar på löpning så har ja inte riktigt utnyttjat de.
Men så i lördags bestämde jag mig. Målet va att komma under 60 minuter, och de skulle ja inte göra om ja "sprang för att ta mig i mål".
Så medans dom andra satt hemma i soffan och tänkte gå ut lugnt, så tänkte ja lite annorlunda.
Ja tänkte gå ut hårt - och förhoppningsvis skulle de hålla ändå in i mål. Gjorde de inte de, så fick ja väl börja gå - men då hade ja gett det ett ärligt försök i alla fall!
Många gånger har ja sprungit (nej nu ljög ja lite, men dom lopp som ja har sprungit) har ja alltid tänkt att ja ska ta mig i mål. Vilket också gör att ja ofta tagit de hyffsat lugnt.
Det började för flera år sen, när löpning a l l t i d var jobbigt. Ja sprang fel och inte tillräckligt ofta - så när ja väl sprang va de döds jobbigt. Så då blev målet naturligt att klara att ta sig runt.
Det här har hängt kvar, och fasten jag nu har lite mer koll på hur min kropp fungerar och reagerar på löpning så har ja inte riktigt utnyttjat de.
Men så i lördags bestämde jag mig. Målet va att komma under 60 minuter, och de skulle ja inte göra om ja "sprang för att ta mig i mål".
Så medans dom andra satt hemma i soffan och tänkte gå ut lugnt, så tänkte ja lite annorlunda.
Ja tänkte gå ut hårt - och förhoppningsvis skulle de hålla ändå in i mål. Gjorde de inte de, så fick ja väl börja gå - men då hade ja gett det ett ärligt försök i alla fall!
10 km känns fortfarande ruskigt långt, men om ja tänker hård träning i 60 minuter så känns de mycket mer hanterbart.
Sagt och gjort, 60 minuter vet jag att ja klarar på ungefär 85-86% av maxpuls.
Sagt och gjort, 60 minuter vet jag att ja klarar på ungefär 85-86% av maxpuls.
Första kilomtern blev som den blev, de gällde att följa de tempo som massan höll.
Andra kilomtern så satte jag min egen standard. Kämpa på plan mark, springa fort nedför, och kämpa uppför.
Andra kilomtern så satte jag min egen standard. Kämpa på plan mark, springa fort nedför, och kämpa uppför.
Tredje kilomtern passerade.
Fjärde kilomtern började jag längta efter 5 kilomter. För låg ja under 30 minuter där hade ja en chans.
Femte kilomtern och klockan visade 29:29.
Sjätte kilomtern och här skulle den fruktade backen upp till Masthuggskyrkan komma. Försökte öka innan, för att kunna gå raskt om de behövdes upp för backen. Sprang först 50 meterna, men gick sen raskt resten - kändes klokt och ja tror de va rätt.
Sjunde kilomtern och nu gick de nedför, äntligen! Visste att ja va tvugen att mata på.
Åttande kilomtern och nu va de nära, och de va sjukt jobbigt. Men inte f*n kunde jag ge upp nu!
Åttande kilomtern och nu va de nära, och de va sjukt jobbigt. Men inte f*n kunde jag ge upp nu!
Nionde kilomtern och benen va t r ö t t a och pulsen va h ö g. Men ja skulle inte förlåta mig själv om ja förstörde de nu. De va jag och klockan sista biten.
Tionde kilomtern och 59:54 i mål. Vilket sen visade sig va 59:46 enligt chip tiden.
Härligt känsla att komma i mål och vara riktigt nöjd. Regnet öste ner och ja frös rejält. Men de gjorde ingeting!
Pappa sprang efter att jag hade gett honom ett startplats i julklapp, och ja ville vänta in honom även om ja hade kunnat gå hem och vänta (Pappa började träna förra hösten för fösta gången på 25 år. Han hade inte sprungit en meter i julas och ja va löjligt nervös när han öppnade paketet.)
Pappa sprang efter att jag hade gett honom ett startplats i julklapp, och ja ville vänta in honom även om ja hade kunnat gå hem och vänta (Pappa började träna förra hösten för fösta gången på 25 år. Han hade inte sprungit en meter i julas och ja va löjligt nervös när han öppnade paketet.)
Pappa kom i mål på imponerade 1:10!
Så summan av Midnattsloppet 2012 är att jag är riktigt nöjd, och övriga gänget som sprang va också riktigt nöjda.
Och ännu roligare är att pappa avslöjade att han anmält sig till Göteborgsvarvet 2013. Så då kunde ju inte jag vara sämre - så nu är även jag anmält till varvet nästa år.
Så summan av Midnattsloppet 2012 är att jag är riktigt nöjd, och övriga gänget som sprang va också riktigt nöjda.
Och ännu roligare är att pappa avslöjade att han anmält sig till Göteborgsvarvet 2013. Så då kunde ju inte jag vara sämre - så nu är även jag anmält till varvet nästa år.
Sockerfria augusti
Förra året blev det två sockerfria månader, mars och november om jag minns rätt.
I år har ja inte haft någon ännu, men kände nu att det är dags!
Så från och med imorgon fram till sista agusti så är det inget* socker för mig.
För mig handlar det om att bryta vanan, jag äter 8 gånger av 10 godis/kakor för att det på något sätt hör till eller passar in.
Jag vill inte sluta äta socker helt, och framförallt inte alltid ha sockerfria månader - gud så tråkigt!
Jag vill inte sluta äta socker helt, och framförallt inte alltid ha sockerfria månader - gud så tråkigt!
Men ja vill som sagt bryta mönster, tvinga mig själv att tänka om och efter en månad kan ja välja när ja vill använda mina nya vägar och när jag vill unna mig en godbit eller två:)
En bild ifrån förra veckan, dom här tillfällerna är underbara och så värda
både socker, kalorier och allt annat;)
Första dagarna brukar vara tuffast, men jag är taggad så tror inte de blir några problem..
både socker, kalorier och allt annat;)
Första dagarna brukar vara tuffast, men jag är taggad så tror inte de blir några problem..
Någon mer som brukar köra sockerfritt ibland, eller som tänkt göra de nu i höst?
* Inget socker är lite sanning med modifikation, eftersom det är en hel del socker i mat också - och så långt tänker jag inte gå. Men godis/kakor/oboy osv är borta denna månad.
* Inget socker är lite sanning med modifikation, eftersom det är en hel del socker i mat också - och så långt tänker jag inte gå. Men godis/kakor/oboy osv är borta denna månad.
Tusen minuter
Ja har läst om det på Facebook i några dagar, det är dykt upp på någon blogg här och där.
Men eftersom dom senaste dagaran varit minst sagt fullspäckade med flytt så har ja inte riktigt hunnit kolla vad det är exakt.
Men eftersom dom senaste dagaran varit minst sagt fullspäckade med flytt så har ja inte riktigt hunnit kolla vad det är exakt.
Idag däremot har ja tagit en lång (väldigt lång) sovmorgon, ätit brunch framför datorn och passat på att läsa ikapp på både det ena och andra.
Det har slutat med att även jag har hackat på dennna utmaning, 1000 minuter med Nikes NTC app. Utmaningen startar idag och pågår fram till den 31 agusti.
Jag har haft appen på telefonen länge, men faktiskt aldrig kört något pass. Så de ska bli kul att testa:)
Det har slutat med att även jag har hackat på dennna utmaning, 1000 minuter med Nikes NTC app. Utmaningen startar idag och pågår fram till den 31 agusti.
Jag har haft appen på telefonen länge, men faktiskt aldrig kört något pass. Så de ska bli kul att testa:)
För dom som bor i Stockholm så kan man börja sin utmaning tillsammans med Nike på Sats Odenplan idag, för oss andra så är det bara att köra där man är. Klockan 20 startar dom.
Ja ska in och äta middag med en kompis snart och får väl se om ja hinner med ett pass ikväll eller inte - annars så startar jag imorgon:)
Slitigt
Visst blev de löpning idag, 10 km blev de.
Jag hade ju som plan a att springa i Skatås - men ja gjorde om planen lite och tog mig istället till Sisjön.
Planen att springa en slinga runt Sisjön, Oxsjön som skulle landa på cirka 7 km. Kändes de bra tänkte ja avrunda runt elljusspåret och då hamna ganska nära 10.
Till och börja med så bestämde ja mig för att gå ut hårt. Jag är dåligt på de när de kommer till just löpningen och ja behöver lära mig hur hårt ja kan springa, hur länge.
Jag tänkte på spinningen, där passen ofta ligger runt 80-85% ganska stor del.
Jag tänkte på spinningen, där passen ofta ligger runt 80-85% ganska stor del.
Så med de som tanke så låg ja just där.. efter 5 km började de bli jobbigt men ja bestämde mig för å kämpa tills ja hade kommit runt. Alltså 7 km.
De gjorde jag, jobbig slinga med backar upp och backar ner. Och ett håll som inte ville ge mig sig utan bara blev värre och värre.
Så efter 7 km kände ja att de fick räcka - gick 500 m och hållet släppte lite. Så började jogga lite lätt och de kändes så bra att ja bestäme mig för att ta elljusspåret också, fast i lugnare tempo.
Så 10 km totalt. Första 7 jobbiga, sista 3 lite mer så som ja brukar springa (eller ännu lugnare nästan)
Därefter blev de lite streching och magövningar i solen. Bland annat plankan, blir tredje veckan denna söndag, och några sekunder sämre än för två veckor sen.
De gjorde jag, jobbig slinga med backar upp och backar ner. Och ett håll som inte ville ge mig sig utan bara blev värre och värre.
Så efter 7 km kände ja att de fick räcka - gick 500 m och hållet släppte lite. Så började jogga lite lätt och de kändes så bra att ja bestäme mig för att ta elljusspåret också, fast i lugnare tempo.
Så 10 km totalt. Första 7 jobbiga, sista 3 lite mer så som ja brukar springa (eller ännu lugnare nästan)
Därefter blev de lite streching och magövningar i solen. Bland annat plankan, blir tredje veckan denna söndag, och några sekunder sämre än för två veckor sen.
Landade på 65 sekunder.. gissar att löpningen tog mer än ja trodde.
Dagens lärdommar:
Börja träna mer kupperat.. backarna sög musten ur mig.
Har de regnat dagen inna är de lerig..
Dagens lärdommar:
Börja träna mer kupperat.. backarna sög musten ur mig.
Har de regnat dagen inna är de lerig..
Mellanmålsbollarna hanns inte riktigt med idag, får ta dom i veckan istället.
Det är en bit kvar till 10 km på under 60 min. Men ja ska klara de 25 agusti!
Sommar utmaning!
Det här något jag har gått och funderat på ett tag, och ironiskt nog* så va de något pappa sa som fick bägaren att rinna över.
Och mig att bestämma mig.
Jag ska ta mig hemifrån till landet, till fots.
Jag ska ta mig hemifrån till landet, till fots.
Cyckla har ja gjort många gånger förr och de kommer jag säkert att hinna göra någon eller några gånger även detta året, men ja ska då även försöka ta mig ut med fötterna. En gång.
Jag vet inte exakt hur långt det är, men jag tror att de är ungefär 28 kilomter.
Jag hade funderat på att springa delar av sträckan, inte exakt hur långt men delar. Men när jag för någon månad sen va hemma hos pappa och åt middag och delade med mig av tanken, så blev hans spontana kommentar "varför inte hela?"
Så ja varför inte?
Ja har ju sprungit 21 km, två gånger. Det här kommer bara bli några till, desstuom i ett lugnare tempo.
Planenen är att göra detta någon gång under semester, troligtivs under v 27. Men de finns ett litet men, knät ska kännas hundra innan ja ger mig på de och gör de inte de så tar ja löpningen några veckor senare.
Planenen är att göra detta någon gång under semester, troligtivs under v 27. Men de finns ett litet men, knät ska kännas hundra innan ja ger mig på de och gör de inte de så tar ja löpningen några veckor senare.
Jag inser att vissa springer maraton, och halvmaraton stup i kvarten. Men de gör inte jag, så för mig blir de här ett riktigt äventyr! Och kanske startskottet på att faktiskt någon gång springa just ett maraton..
* Det ironiska i att just pappa sa de är att de, va jag som tjatade iväg honom till gymmet för cirka ett år sen. När han vid 50 år passerade mest gick mellan bilen, datorn och jobbet.
Och de va jag som gav honom ett startbevis till Midnattsloppet i julklapp - när han vid de läget inte hade sprungit mer än möjligtvis 10 meter de senaste 25 åren..
Nu är pappa jätte duktigt och närmar sig milen, startbeviset fick precis den effekten jag hoppades!
Så när just han sa de, så kunde ja ju inte skippa utmaningen..
Nu är pappa jätte duktigt och närmar sig milen, startbeviset fick precis den effekten jag hoppades!
Så när just han sa de, så kunde ja ju inte skippa utmaningen..
Regn, blåst och sniglar
Ja vet inte om det är rikigt rätt ord att säga att de va skönt att springa just idag.
Eller jo, känslan var skön för benen hade massor med kraft och det blev fyra kilomoter på 23 minuter.
Men i övrigt va de inte så skönt, första två kilometerna blåste kepsen* av två gånger (måste köpa ny keps som sitter bättre!) andra två kilomoterna öste regnet ner. Så jag nöjde mig med fyra kilomoter, och körde sen lite blandade core övningar i tabata form hemma på hallgolvet. Så totalt skrapade jag ihop ca 40 min träning, bättre än inget:)
Och nu är jag naturligtivs väldigt nöjd att det blev träning!
Sen va jag vrålhungerig och råkade äta upp morgondgens lunchlåda, men va gör de? Ingeting egentligen - för ja kommer äta lunch hemma imorgon och kan nu istället äta ny lagad mat imorgon.
På tal om coreövningar så är dag idag vecka 2, kan nog inte tycka att de blvit så stor skillnad men med envisa kommer man långt och därmed blev det cirka tio sekunder längre denna veckan:)
*Kepsen & jag har ett hatkärlek till varandra. Jag tycker keps är snygga på alla utom mg, och dessutom är denna kepsen lite lite för stor. Men när de regnar är de grymt och springa med keps, för då slipper jag regn i ögonen.
Plankan
Igår va stora slappar dagen, och jag hann därför läsa ikapp på en herrans massa bloggar. Och då kan man trilla över en massa olika saker. Igår fick ni ett exempel idag kommer ett annat:)
Plankan utmaningen!
Jag vet att ja behöver sträna mer core, ja har blivit betydlig bättre senaste halvåret. Men de finns en del kvar att jobba med!
Jag vet att ja behöver sträna mer core, ja har blivit betydlig bättre senaste halvåret. Men de finns en del kvar att jobba med!
Inne på Livetoday så utmanar hon till plankan tidtagning, sagt och gjort. Trots en viss träningsvärk ifrån lördagens corepass så ställde jag mig i position, i hallen*.
La fram mobilen och startade klockan..
La fram mobilen och startade klockan..
Utgångsläget vecka ett är alltså 1 min och 10 sek. Ja som sagt de finns lite att jobba på...
*Andledningen till att jag valde just hallen är att ja har en spegel där som går hela vägen ner till golvet. Jag är inte ute efter att bara stå så länge de bara går. Jag va ute efter att stå så länge som jag kunde hålla en korrekt teknik. Rak rygg och inget hängade i axlarna!
Och de va just de som stoppade mig, svanken och att ja känner de i ryggen när man inte orkar längre.
10 veckor
Igår läste jag de här inlägget på träningsglädjes sida.
Eftersom jag gillar mål så tycker jag det lät bra, men frågan är hur ja ska formulera min toppform?
Jag tränar för att må bra, för att jag gillar det och för att det är en del av min vardag. Jag vill inte gå ner i vikt på ett sätt som negativt påverkar min träning (typ pulver där man tappar en massa muskler) men om ja kan äta bättre och på så sätt gå ner några kilo - så är jag väldigt nöjd.
För om saningen ska fram - så väger jag några kilo mer än vad jag vill göra för att känna mig nöjd med mig själv.
För om saningen ska fram - så väger jag några kilo mer än vad jag vill göra för att känna mig nöjd med mig själv.
Men hur många kilo ja vill gå ner, det vet jag faktiskt inte riktigt. För jag ligger på en vikt som jag i mitt vuxna liv aldrig legat under. Jag tror att 7-8 kg är en bra mål - men de känns svårt och ja vet inte riktigt om jag är där.
Så ja har grubblat under dagen, och kommit fram till att toppform för mig om 10 veckor är om ja lyckas gå ner 4 kg. Och under dessa veckor ligger på minst 4 pass per vecka.
Så min mål är fyra och fyra.
Så min mål är fyra och fyra.
Minus fyra kg och minst 4 träningspass per vecka.
Utmaningen för mig kommer ligga i maten, träningen kommer naturligt om ja bara får vara frisk.
Utmaningen för mig kommer ligga i maten, träningen kommer naturligt om ja bara får vara frisk.
För att lyckas så behöver jag få med mig matlådor till jobbet, varje dag. Och fortsätta på den bana ja lite smått har börjat på dom sista veckorna - mindre kolhydrater till middagen & "lördagsgodis".
Så nu kör vi - tänkte ja ska sammanfatta de vecka för vecka.
