Endorfiner
I dag va de dags, se om kroppen tyckte de va okej med träning igen.
Efter lite velande bestämde ja mig för några lugna kilometer löpning, då kunde ja ju avbryta om de inte kändes bra.
4 kilometer blev de, energin fanns till fler - men luftrören tyckte de va lite kallt (Dom har bråkat lite förut, och ja gissar att dom är lite extra känsliga direkt efter förkylningen).
Så ja bestämde mig för att 4 var lagom idag, kände mig dock inte riktigt "färdig" när jag kom hem.
6 tabata omgångar och en lång stretch senare - då kände ja mig färdig:)
Dagens tabata såg ut såhär, jag tänkte fokus på löpstyrka
Maraton?
Oktober 2010 anmäler ja mig till mitt första halv maraton.
Januari 2011 börjar jag löpträna regelbundet, orkar då 2 km.
Maj 2011 springer ja Göteborgsvarvet. Och jag orkade springa hela, 21 km.
Maj 2012 springer ja mitt andra Göteborgsvarv, 10 min snabbare.
Här någonstans är ja bättre grund tränad än någonsin förut, trots mindre löpning så är de som kroppen fattat och augusti 2012 klarar ja milen på under timmen första gången.
Maj 2013 springer ja mitt tredje Göteborgsvarv.
2014 springer jag mitt första maraton??
Galet
Trigger Point kändes, men känns som man behöver gå några gånger innan man hittar rörelsen i vissa moment.
Men helt klart fanns en del ömma punkter, och jag kommer försöka gå fler gånger.
Indoor running, jag har funderat ändå sedan passet va klart hur ja ska formulera mig.
Intervaller på löpband, trettio minuter totalt.
Ja har kört intervaller på bandet några gånger sen i höstas - ändå blev upplevelsen här något annat. I positiv bemärkelse
Att någon annan bestämt va som skulle springas, höll koll på tiden och puschande gjorde att jag tog ut mer mer än vanligt. Lite väl mycket till och med och dom två sista intervallerna fick ja vika ner mig - för att inte riskera att frukosten skulle komma upp igen..
Och den känslan ska jag be att få återkomma till.
H e l t S l u t
Tack
Löpning är så mycket mer än bara träning.
Efter en tuff dag så kändeskropoen och huvudet tungt - det är i såna lägen det är så skönt att veta (även om man får leta långt in för å hitta de) att träningen ger så mycket i såna lägen.
Tolv kilometer blev de. Tillsammans med pappa, vilket gjorde att ja höll ett lite lägre tempo - de gjorde att ja kunde tänka desto mer på tekniken.
Mer teknik, och umgås med pappa =Win win-:)
Och ja fick inviga snyggaste tightsen!
Glashal vår
Klarblå himmel, sol och plusgrader.
Kändes väldigt sjävlklart att dagens träning skulle ske utomhus.
Dryga 6 km blev de. Härligt med solen i ansiktet, men så fort ja kom in på sträckor där solen inte nått så va de glashalt!
Fick gå vid några tillfällen för att överhuvudtaget hålla mig på fötterna.
Trots de va de en härligt runda - solen sken och fåglarna kvittrade:)
Nu kan ja inte låta bli att längta efter ännu mera vår.
Just Do It
Blött och regnigt och tanken att ge sig ut och springa va sådär lockande.
Men ja vet att de är skönt efteråt + att snön är borta och de skulle gå å springa lite snabbare.
Så på med kläderna och iväg.
5 blöta och jobbiga kilometer senare är jag hemma igen. Nöjd.
Hösten
En klar fördel med att jobba delvis kvällar är att jag utan problem kan springa i dagsljus även unde hösten vintern.
Idag tog jag mig till Skatås och sprang 8 km. Träden börjar tappa sina löv, men ja tycker ändå naturen är vacker-:)
Kändes att de va ett tag sen ja sprang, pulsen va låg men benen blev trötta. Men ändå så härligt att känna att man har nått en såpass hög grund nivå.
När ja började springa för tre år sen va 2 km en plåga - nu springer jag 8 "lätt" trots dåligt med löpning senaste veckorna. Sen gick de inte direkt fort, men de kanske ja inte kan kräva av kroppen;)
Härligt att springa på lite mjukare underlag (inte asfalt)
Såklart
Så va de skönt när jag väl kom ut.
Mörkret som jag ibland tycker är lite läskigt kändes idag helt okej, och jag njöt.
Lagom med kläder, bra energi och 6 km senare va jag hemma igen. Några armhävningar på hallgolvet (armhävningsutmaningen ni vet..) sen blev de en snabb omelett till middag.
Å jag vet att vissa provocerad av de, men hur kan man inte träna?
I love it!
Tanken
Ja har sen grunnat på hur jag ska formulera mig, för känslan jag fick va riktigt skön och gav mig insikt.
Men att berätta i ord är svårare har jag nu insett, men jag ger det ett försök.
Stället där jag sprang var runt den sjö jag växte upp (ja inte runt sjön såklart, men väldigt nära). Runt sjön är det 2,5 km.
Jag kommer ihåg när jag va liten och farmor och farfar kom på besök, då visste jag att frågan skulle komma. Ville jag gå med runt? Jag gillar min farmor och farfar väldigt mycket och som liten ville jag såklart gå med, även om jag egentligen inte ville just gå, tyckte de va fasligt långt. Ja ville bara umgås.
Så jag gick, men de va långt.
Några år senare så började skolidrotten innehålla löpning någon gång per termin. Jag alltid hopplöst dålig (vilket ju klasskamrater i den ålder gärna påpekar). Ofta i samband med dessa gånger fick jag för mig att börja löpträna.. På med kläder och ut och runt.
Att stanna fanns inte, blodsmak i munnen och jag kände mig som en foldhäst - men runt skulle jag. Och runt kom jag alltid, kom hem och sen gick det 6 månader till nästa gång.. för de va ju SÅ jobbigt.
Hur mycket jag än gillar "min" sjö, så har den inte dom mest positiva träningsminnena.
Jag frös, men tanken som slog mig va hur lätt jag sprang runt. Det va aldrig jobbigt, jag njöt.
2,5 km är inte längre jätte långt, tvärt om är de för mig ganska så kort idag.
Så jag sprang där, mindes blodsmaken i munnen och drog på smile banden. Njöt. Det här va inte ett dugg jobbigt!
Kallt
Tre kilometer myslöpning blev de i slutändan.
Inte riktigt enligt plan, men ibland blir man tvungen att ändra lite.
Hade tänkt springa två varv på en 2,5 km slinga, men de blev bara ett.
Trots att ja fick upp både puls & värme "i kroppen" så frös jag. Armar och händer men framförallt runt halsen.
Jag hade för lite kläder på mig, eller fel kläder i alla fall.
Eftersom ja inte såg någon som helst anledning att frysa ett varv till - så gjorde ja inte heller de.
3 ganska lugna kilometer bland höstlöven blev de i alla fall:)
Och en tanke, men den får ni i ett senare.
Höst
Hösten & mörkret är här. Ja önskar ja ville springa ute ändå, men tyvärr vågar jag inte.
Dom dagar jag jobbar sent eller ledig så kommer de absolut bli löp pass ute. Men övriga tillfällen tänker jag istället se till att äntligen få in lite intervaller i min träning. Kanske är de dom som gör att ja når dröm målet på varvet i vår?
Cyklade från jobbet i ett bra tempo och va nästan uppvärmd när ja kom till träningen.
Väl där va de bara att sätta fart!
Uppvärmningen blev 1 km och sen 400m x 10.
Jobbigt, väldigt jobbigt.
Sjukt nöjd efteråt, och tomatröd i ansiktet
Kort och hårt. Perfekt när klockan va mycket och ja behövde få till ett lite kortare pass.(För att åka hem å få i mig middag!)
Ja försökte ta en skarp bild, detta är typ 3:e försöket.. lite skakig sådär efteråt.
Hyde park
Igår efter många timmars vandrande på stan så värkte fötterna. När ja igår kväll la fram mina träningskläder hoppades ja på att orka mig upp, men ja va inte helt säker.
Imorse ringde klockan 7:30, de regnade utanför fönstret.
Men ja ville gärna se Hyde Park och få röra på benen - så på med kläderna och iväg.
Visade sig vara 1,2 km dit, blev sen 3,2 km där och 1,2 km hem. 5,6 km senare kom ja tillbaka till hotellet - nöjd:)
Nu är ja redo för en dag på Londons största shopping center!
https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-1/2914915/images/2012/pic_5062b8ad9606ee32978b2272.jpg" class="image">
Ny energi
Lång jobbhelg, försov mig imorse, lite kaos på jobbet och på vägen hem ringer syrran.
Kan ja snälla komma dit lite snabbt och kolla på en grej?
"Ja kommer, men ska hem och byta om först. Sen springer ja till dig - måste få in lite träning idag"
Sagt och gjort, snabbt byte hemma. På med Reebook flex skorna som ja på nytt behöver vänja fötter/ben vid.
2 km dit, 2 km hem.
4 km löpning med fokus på teknik, lite höga knän/spark i baken sista biten hem. Avslutade med att köra plankan 3 x1 min.
Och efter totalt en knapp halvtimmes effektiv träningsstid, har ja glömt dagens kaos, och är istället fylld av träningens underbara endorfiner:)
Nyttigt?
Det började ju som sagt med att en gammal vän hörde av sig och undrade om jag ville hänga på och springa någon dag.
Så far so good.
Direkt när jag mötte dom insåg ja att 2 av 3 löpare va helt klart över min kapacitet.
Men det som kändes lite skönt va att det va en till med som inte sprungit alls på flera år, så med andra ord borde ja inte behöva va sist.
Inte för att de egentligen spelar någon roll, men ja jag ljuger om ja inte säger att de va skönt att de inte va jag.
Började springa och tempot låg en bra bit över mitt, men ja tänkte ja hänger på så länge de går och sen tackar ja för mig och släpper dom.
Bara de att vi sprang till Ängården, jätte fina naturstigar. Men med det lilla problemet att trots att jag är född och uppvuxen i Göteborg så har ja aldrig varit där innan.
Så det fanns inte en chans att ja skulle släppa dom - för då skulle ja inte hitta ut!
Efter ca 5 km skulle vi komma till Eklanda, och då tänkte ja att där, där hoppar jag av.
Men nja att säga att vi va i Eklanda va en sanning med modifikation för en som inte hittar jätte bra där heller.. och vi det här laget hade tempot dragits ner en hel del ( eftersom dom fick vänta på oss två som inte riktigt orkade..) Så de va bara att fortsätta.
Plan mark och nedför och ja kände att ja kunde kämpa och hänga på, uppför va ja chanslös.
För något år sen hade ett sånt här pass knäckt mig ( ja hatar å springa med andra, eftersom det är skolminnen av att a l l t i d vara sist) Men nu kändes det helt okej.
Vi springer på olika sätt, och nivåer. Det här va ett grymt pass för mig, ja fick kämpa och låg långt över min bekvämlighetszon.
Det blev tillslut drygt en mil. Stretchade och passade på att handla lite snabbt, fick i min en pucko (lyxig återhämtning) och satte mig på vagnen hem.
Återigen, so far so good.
Väl hemma så insåg ja dock att ja nog hade tagit ut mig lite mer än ja insåg. Ett glas vätskeersättning, två glas vatten och en stund på golvet, sen lyckades ja ta mig in i duschen.
Resten av kvällen spenderas sen i soffan!
Totalt slut
En vän från min guidetid hörde av sig för någon vecka sen och undrade om ha ville hänga på ett löppass någon dag.
"Vi e några som tänkte dra ihop ett gäng, prattempo och inte så långt"
Här hamnade jag efter de "lugna" passet.
Återkommer så fort ja är lite människa igen..
Midnattsloppet 2012
Den korta versionen är: Regn, jobbigt, backar,nöjd.
För den som orkar finns en längre version också:
Många gånger har ja sprungit (nej nu ljög ja lite, men dom lopp som ja har sprungit) har ja alltid tänkt att ja ska ta mig i mål. Vilket också gör att ja ofta tagit de hyffsat lugnt.
Det började för flera år sen, när löpning a l l t i d var jobbigt. Ja sprang fel och inte tillräckligt ofta - så när ja väl sprang va de döds jobbigt. Så då blev målet naturligt att klara att ta sig runt.
Det här har hängt kvar, och fasten jag nu har lite mer koll på hur min kropp fungerar och reagerar på löpning så har ja inte riktigt utnyttjat de.
Men så i lördags bestämde jag mig. Målet va att komma under 60 minuter, och de skulle ja inte göra om ja "sprang för att ta mig i mål".
Så medans dom andra satt hemma i soffan och tänkte gå ut lugnt, så tänkte ja lite annorlunda.
Ja tänkte gå ut hårt - och förhoppningsvis skulle de hålla ändå in i mål. Gjorde de inte de, så fick ja väl börja gå - men då hade ja gett det ett ärligt försök i alla fall!
Sagt och gjort, 60 minuter vet jag att ja klarar på ungefär 85-86% av maxpuls.
Andra kilomtern så satte jag min egen standard. Kämpa på plan mark, springa fort nedför, och kämpa uppför.
Åttande kilomtern och nu va de nära, och de va sjukt jobbigt. Men inte f*n kunde jag ge upp nu!
Pappa sprang efter att jag hade gett honom ett startplats i julklapp, och ja ville vänta in honom även om ja hade kunnat gå hem och vänta (Pappa började träna förra hösten för fösta gången på 25 år. Han hade inte sprungit en meter i julas och ja va löjligt nervös när han öppnade paketet.)
Så summan av Midnattsloppet 2012 är att jag är riktigt nöjd, och övriga gänget som sprang va också riktigt nöjda.
Och ännu roligare är att pappa avslöjade att han anmält sig till Göteborgsvarvet 2013. Så då kunde ju inte jag vara sämre - så nu är även jag anmält till varvet nästa år.
Så osvenskt
Ja har gått lite med en känsla av att vara bakis idag. De har absolut ingenting med alkohol att göra, utan är nog en kbination av trötthet och känslan.
Känslan av att något kul har hänt.
Ja är för första gången nöjd över en lopp tid, på riktigt nöjd!
Innan när folk har frågat har ja alltid sagt tiden följ av "Men målet va bara att ta sig runt" eller "jag kommer aldrig va snabb "
Idag har ja kunnat säga tiden - och inget mer.
Så osvensk, men jag är så nöjd över mig själv idag.
Och ännu mer laddad att träna, men först lite ordentligt sömn.
Hoppas ni har haft en bra helg kära blogg vänner?
Nöjd!
59:46 och riktigt nöjd!
Typsikt svenskt
MOT vind
Moln
Sol
Sol
Jag behöver v e r k l i g e n komma igång och köra lite styrka. Så varför inte börja idag?
Blåa tröjan
Innan jobbet idag svängde jag förbi Stadium.
Nu ligger tröjan hemma och väntar & på lördag smäller de!
