Midnattsloppet 2012

 
I lördags sprang jag Midnattsloppet. 

Den korta versionen är: Regn, jobbigt, backar,nöjd. 
För den som orkar finns en längre version också:
Denna gången hade jag en lite annrolunda tanke inna loppet - och känslan under loppet blev därför också lite annorlunda. 

Många gånger har ja sprungit (nej nu ljög ja lite, men dom lopp som ja har sprungit) har ja alltid tänkt att ja ska ta mig i mål. Vilket också gör att ja ofta tagit de hyffsat lugnt.
Det började för flera år sen, när löpning a l l t i d var jobbigt. Ja sprang fel och inte tillräckligt ofta - så när ja väl sprang va de döds jobbigt. Så då blev målet naturligt att klara att ta sig runt. 
Det här har hängt kvar, och fasten jag nu har lite mer koll på hur min kropp fungerar och reagerar på löpning så har ja inte riktigt utnyttjat de. 

Men så i lördags bestämde jag mig. Målet va att komma under 60 minuter, och de skulle ja inte göra om ja "sprang för att ta mig i mål". 
Så medans dom andra satt hemma i soffan och tänkte gå ut lugnt, så tänkte ja lite annorlunda.
Ja tänkte gå ut hårt - och förhoppningsvis skulle de hålla ändå in i mål. Gjorde de inte de, så fick ja väl börja gå - men då hade ja gett det ett ärligt försök i alla fall! 
10 km känns fortfarande ruskigt långt, men om ja tänker hård träning i 60 minuter så känns de mycket mer hanterbart. 
Sagt och gjort, 60 minuter vet jag att ja klarar på ungefär 85-86% av maxpuls.

Första kilomtern blev som den blev, de gällde att följa de tempo som massan höll. 
Andra kilomtern så satte jag min egen standard. Kämpa på plan mark, springa fort nedför, och kämpa uppför.
Tredje kilomtern passerade. 
Fjärde kilomtern började jag längta efter 5 kilomter. För låg ja under 30 minuter där hade ja en chans. 
Femte kilomtern och klockan visade 29:29.
Sjätte kilomtern och här skulle den fruktade backen upp till Masthuggskyrkan komma. Försökte öka innan, för att kunna gå raskt om de behövdes upp för backen. Sprang först 50 meterna, men gick sen raskt resten - kändes klokt och ja tror de va rätt. 
Sjunde kilomtern och nu gick de nedför, äntligen! Visste att ja va tvugen att mata på.
Åttande kilomtern och nu va de nära, och de va sjukt jobbigt. Men inte f*n kunde jag ge upp nu!
Nionde kilomtern och benen va t r ö t t a och pulsen va h ö g. Men ja skulle inte förlåta mig själv om ja förstörde de nu. De va jag och klockan sista biten.
Tionde kilomtern och 59:54 i mål. Vilket sen visade sig va 59:46 enligt chip tiden. 
 
 
Härligt känsla att komma i mål och vara riktigt nöjd. Regnet öste ner och ja frös rejält. Men de gjorde ingeting! 
Pappa sprang efter att jag hade gett honom ett startplats i julklapp, och ja ville vänta in honom även om ja hade kunnat gå hem och vänta (Pappa började träna förra hösten för fösta gången på 25 år. Han hade inte sprungit en meter i julas och ja va löjligt nervös när han öppnade paketet.) 
Pappa kom i mål på imponerade 1:10!

Så summan av Midnattsloppet 2012 är att jag är riktigt nöjd, och övriga gänget som sprang va också riktigt nöjda.
Och ännu roligare är att pappa avslöjade att han anmält sig till Göteborgsvarvet 2013. Så då kunde ju inte jag vara sämre - så nu är även jag anmält till varvet nästa år.

Kommentarer
Postat av: Sanna

Verkligen superbra jobbat. Härligt! Bra tid också :)

Svar: Tack:)
Milla

2012-08-28 @ 13:11:58
URL: http://engnuttasocker.blogg.se
Postat av: Anonym

va duktig du är, bra jobbat!! =)

Svar: Tack!
Milla

2012-08-30 @ 19:31:43
URL: http://pixans.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0