Millasträning

Mitt livs andra halvmaraton, som till loppet sett var de samma som mitt första halvmaraton.

Göteborgsvarvet!

När jag anmälde mig till mitt första hösten 2010 så tränade jag en del redan då, men löpningen låg på noll.
Då tog ja mig från 2 km (i januari) till 21 km i maj.
När ja anmälde mig hösten 2011 så va ja inte på noll, även om löpningen hela vintern 11/12 varit sporadisk så började ja ändå på en högre nivå, och den totala träningsmängden har ökat ganska markant.

Men våren 2012 har inte varit min vår, ja tror ja kan räkna till tre rejäla förkylningar & otaliga gånger där halsen bråkat och några dagar här och där blivit ofrivilligt träningsfria.
Men några löpass hann det bli, och ännu fler timmar i spinningsadel.  Mindre kilometer, men bättre grundtränad.

Så när jag stod på startlinjen i lördags hade ja två lite längre pass i benen under våren (14 km i feb, och 12 km veckan innan)

Men på något konstigt sätt så tvivlade jag aldrig på att ja skulle ta mig runt.
Ja vände nämligen lite på de, om någon hade frågat mig om ja grejet ett 2 1/2 h spinningspass hade ja inte tvekat, så då var de ju självklart att ja skulle klara 2 1/2 h löpning!

Logsikt? Nja men bra för självförtroendet




Så på starten stod jag, i grupp 16 och såg fram emot ett lopp med mycket folk (något ja saknade 2011 när ja startade i sista grupp). Lite smått i behov av en toalett, men köerna gjorde att ja avstod.
Starten gick och de gick inte fort, ja låg ganska lugnt kvar och följde tempot.
Fortfarande i Slottsskogen så började jag kryssa fram lite bland människor och inser i samma stund att ja kommer behöva en toalett. Köer till de toaletter ja passerar så ja väljer att fortsätta.
Första rejäla backen upp för säldammsbacken så passerar jag ganska många människor och känner mig stark!

Sista biten i Slottsskogen och in i Majorna blir de lite mer svängrum och ja njuter av publik, väder och känslan – ja har blivit en löpare.
I Majorna är de riktigt gott om plats och solen kommer fram ordentligt, ja bestämmer mig här för att ta de där toabesöket och blir stående i säkert 2 minuter (kan inte folk skynda sig i såna lägen?!).
Kommer upp mot Älvsborgsbron och de blåser lite grann, de tillsammans med backen gör att farten sänk en del, men de tar ja igen under backen ner igen.
Precis innan ja svänger av bron så står skylten för 7 km, å där kom tanken att 1/3 är gjord. Nu var de ca 7 km platt löpning på Hisingen som gällde.

Här springer ja och tänker inte så mycket, njuter av folkfesten och solen - såhär i efterhand kan ja känna att ja nog hade kunnat öka lite på tempot här.
Efter ca 14 km är de dags för bro nummer två, här är inte kraften i benen alls lika bra och tempot dalar - men ja springer ändå utan att gå något. Precis när toppen på bron kommer så börjar en riktigt bra låt spela (i hörlurarna, ja sprang med musik) och ja njuter på vägen ner mot Lillabommen.

14 km passeras och Hisningen är över, i mitt huvud är de nu "bara" sista roliga biten i stan kvar. Jag bestämmer mig för att öka tempot och pulsen.

Upp för Avenyn letar jag efter Pappa och syrran som ja misstänker ska stå där - och när de är några hundra meter kvar upp till Götaplatsen så får ja syn på dom. Lite hejarop därifrån och ja hade energi att ta dom sista hundra meterna av uppförsbacken.
Rundar Poseidon och njuter av att de går nerför och att Pappa sen gapar tvärs övergatan "Kom igen Camilla"
Vasagatan som till vardags känns som rakväg, känns nu som den går lite uppför (?) men ja fortsätter att hålla min lite högre takt och kämpar, härifrån och sista km är de tufft. Men ja tänker att de är ca 4 km kvar, under 30 min. De orkar jag!
Ja håller tempot och pulsen ökar ganska bra här, från 19 km till 20 kändes lite väl lång. Från 20 så njöt ja, sjukt jobbigt men ja skulle klara de.

Hade förhoppningar på 2:15 och trodde ett ta de skulle gå. Men sista lillabacken så fanns inte riktigt orken i benen och ja kom in på 2:16. Vilket sen visade sig vara 2:19:10.

Kom i mål och eftersom mamma stod som sjukvårdare vid målet hade ja turen att ha min väska precis där:)
Kunde byta om och sen traska vidare och möta upp Pappa och syrran.


Så 2:19:10 är 7 minuter bättre än året innan!

Bättre tid och inget ont i benen dagarna efter, tack grundträningJ

Tills nästa år så tar ja med mig framförallt två tre saker:
Gå på toa innan, dumt å chansa!
Stå längre fram i startgruppen
Ja kan ligga lite högre i puls

Jag känner mig fortfarande väldigt ny på hur mycket och hur hårt ja vågar gå ut när de kommer till löpning, och som sagt hade ja nog kunnat pressa mig lite mer på vissa delar.
Men man lär så länge man lever.. å även om ja sa att de inte skulle bli ett varv nästa år så är ja inte så säker längre.

Undrar va ja kan göra för tid om ja lägger lite energi på löpning..
Ja om de blir ett varv nästa år återstår att se, men kul va de och medaljen ligger fortfarande framme.
För ja är nöjd, ja som inte gillar å springa – sprang mitt andra halvmaraton!


Försökte hitta en fin eller ful bild å bjuda er på från marathonfoto, men jahar itne fastnat på en endaste bild tydligen..