Millasträning

Gårdagens löpning var garanterat väldigt nyttigt. Men väldigt jobbig!

Det började ju som sagt med att en gammal vän hörde av sig och undrade om jag ville hänga på och springa någon dag.
Så far so good.
Direkt när jag mötte dom insåg ja att 2 av 3 löpare va helt klart över min kapacitet.
Men det som kändes lite skönt va att det va en till med som inte sprungit alls på flera år, så med andra ord borde ja inte behöva va sist.
Inte för att de egentligen spelar någon roll, men ja jag ljuger om ja inte säger att de va skönt att de inte va jag.

Började springa och tempot låg en bra bit över mitt, men ja tänkte ja hänger på så länge de går och sen tackar ja för mig och släpper dom.
Bara de att vi sprang till Ängården, jätte fina naturstigar. Men med det lilla problemet att trots att jag är född och uppvuxen i Göteborg så har ja aldrig varit där innan.
Så det fanns inte en chans att ja skulle släppa dom - för då skulle ja inte hitta ut!

Efter ca 5 km skulle vi komma till Eklanda, och då tänkte ja att där, där hoppar jag av.
Men nja att säga att vi va i Eklanda va en sanning med modifikation för en som inte hittar jätte bra där heller.. och vi det här laget hade tempot dragits ner en hel del ( eftersom dom fick vänta på oss två som inte riktigt orkade..) Så de va bara att fortsätta.

Plan mark och nedför och ja kände att ja kunde kämpa och hänga på, uppför va ja chanslös.
För något år sen hade ett sånt här pass knäckt mig ( ja hatar å springa med andra, eftersom det är skolminnen av att a l l t i d vara sist) Men nu kändes det helt okej.

Vi springer på olika sätt, och nivåer. Det här va ett grymt pass för mig, ja fick kämpa och låg långt över min bekvämlighetszon.
Det blev tillslut drygt en mil. Stretchade och passade på att handla lite snabbt, fick i min en pucko (lyxig återhämtning) och satte mig på vagnen hem.
Återigen, so far so good.
Väl hemma så insåg ja dock att ja nog hade tagit ut mig lite mer än ja insåg. Ett glas vätskeersättning, två glas vatten och en stund på golvet, sen lyckades ja ta mig in i duschen.

Resten av kvällen spenderas sen i soffan!

Dagens middag visade sig bli ett riktigt storkok. 
Ja läste hos Karro om en laxpaj som lät riktigt god, köpte med mig ingeredienserna hem föra några dagar sedan men har sen inte fått tummen ur. 

Men så idag, gjorde jag den. Receptet som ska vara till 4-6 personer, men jag insåg ganska snabbt att de skulle bli mycket paj! 
Och mycket paj blev de, massa lunchlådor med andra ord:)

 

Men den blev riktigt god så de gör absolut ingenting, mycket smak av citronen och dillen. Idag gjorde jag en vanligt pajdeg - för de är faktiskt lite godare. 

 

 

 

 

I lördags sprang jag Midnattsloppet. 

Den korta versionen är: Regn, jobbigt, backar,nöjd. 
För den som orkar finns en längre version också:

Denna gången hade jag en lite annrolunda tanke inna loppet - och känslan under loppet blev därför också lite annorlunda. 

Många gånger har ja sprungit (nej nu ljög ja lite, men dom lopp som ja har sprungit) har ja alltid tänkt att ja ska ta mig i mål. Vilket också gör att ja ofta tagit de hyffsat lugnt.
Det började för flera år sen, när löpning a l l t i d var jobbigt. Ja sprang fel och inte tillräckligt ofta - så när ja väl sprang va de döds jobbigt. Så då blev målet naturligt att klara att ta sig runt. 
Det här har hängt kvar, och fasten jag nu har lite mer koll på hur min kropp fungerar och reagerar på löpning så har ja inte riktigt utnyttjat de. 

Men så i lördags bestämde jag mig. Målet va att komma under 60 minuter, och de skulle ja inte göra om ja "sprang för att ta mig i mål". 
Så medans dom andra satt hemma i soffan och tänkte gå ut lugnt, så tänkte ja lite annorlunda.
Ja tänkte gå ut hårt - och förhoppningsvis skulle de hålla ändå in i mål. Gjorde de inte de, så fick ja väl börja gå - men då hade ja gett det ett ärligt försök i alla fall! 

10 km känns fortfarande ruskigt långt, men om ja tänker hård träning i 60 minuter så känns de mycket mer hanterbart. 
Sagt och gjort, 60 minuter vet jag att ja klarar på ungefär 85-86% av maxpuls.

Första kilomtern blev som den blev, de gällde att följa de tempo som massan höll. 
Andra kilomtern så satte jag min egen standard. Kämpa på plan mark, springa fort nedför, och kämpa uppför.

Tredje kilomtern passerade. 

Fjärde kilomtern började jag längta efter 5 kilomter. För låg ja under 30 minuter där hade ja en chans. 

Femte kilomtern och klockan visade 29:29.

Sjätte kilomtern och här skulle den fruktade backen upp till Masthuggskyrkan komma. Försökte öka innan, för att kunna gå raskt om de behövdes upp för backen. Sprang först 50 meterna, men gick sen raskt resten - kändes klokt och ja tror de va rätt. 

Sjunde kilomtern och nu gick de nedför, äntligen! Visste att ja va tvugen att mata på.
Åttande kilomtern och nu va de nära, och de va sjukt jobbigt. Men inte f*n kunde jag ge upp nu!

Nionde kilomtern och benen va t r ö t t a och pulsen va h ö g. Men ja skulle inte förlåta mig själv om ja förstörde de nu. De va jag och klockan sista biten.

Tionde kilomtern och 59:54 i mål. Vilket sen visade sig va 59:46 enligt chip tiden. 

 

 

Härligt känsla att komma i mål och vara riktigt nöjd. Regnet öste ner och ja frös rejält. Men de gjorde ingeting! 
Pappa sprang efter att jag hade gett honom ett startplats i julklapp, och ja ville vänta in honom även om ja hade kunnat gå hem och vänta (Pappa började träna förra hösten för fösta gången på 25 år. Han hade inte sprungit en meter i julas och ja va löjligt nervös när han öppnade paketet.) 

Pappa kom i mål på imponerade 1:10!

Så summan av Midnattsloppet 2012 är att jag är riktigt nöjd, och övriga gänget som sprang va också riktigt nöjda.
Och ännu roligare är att pappa avslöjade att han anmält sig till Göteborgsvarvet 2013. Så då kunde ju inte jag vara sämre - så nu är även jag anmält till varvet nästa år.

Sömn är för mig väldigt viktigt. En natt eller möjligtivs två på rad kan ja sova lite för få timmar, men sen behöver jag få mina 8 timmar. 

7 kan fungera, 9 så blir ja extra glad. Jag är nog lite som ett barn:) 

I helgen har de blivit lite så och så med sömnen, Midnattsloppet gjorde sitt och de faktum att ja jobbat x antal timmar fre - sön. 
Så igår la jag mig i hyffsad tid - ställde klockan på 8 och såg fram emot dagen. 

 

Vaknade 8, gick upp men kände mig allt annat än pigg. Snarare lite krassligt och knasigt i kroppen. 
Så ja gick och la mig igen - en stund tänkte jag.

Vaknade 5 timmar (!!) senare.. 13:00 och paniken blev ett faktum. 
Ingenting blev gjort hemma och ja hade helt plötsligt ungefär 20 minuter på mig innan jag behövde gå hemifrån. 

Klockan två hade jag nämligen ett möte att vara på, som dessutom innehöll träning. 

Man kan säga att de inte blev riktigt som ja tänkt, inspringande med andan i halsen en minuter efter två.

Utan någon vettigt frukost i kroppen och allmänt kaos i huvudet.
Bara att göra de bästa av sitvationen, och sen dyka in på första bästa fik för frukost/lunch/mellanmål. 
Vidare sen till jobbet och nyss lanadade jag hemma. 

Alla dagar blir verkligen inte som tänkt, men på något sätt gäller de bara att göra de bästa av den ändå!

 

Visst blev de löpning igår. 
Och såklart kändes framförallt kroppen mer skönt trött efteråt, men klockan va närmare 22 när ja väl hade kommit hem och fått i min en smothie och ganska snart efter de så hamande ja i soffan och sen fanns inte energi till mycket mer! 

 

Igår ivingde jag mina nya skor, dom jag fyndade förra veckan. Ett par knall gula och fina Reebook optimal flex.
Efter vad ja har läst mig till, är det är par halvt barfota skor. Dom har ändå en viss däpmining men är väldigt flexibla och låter foten jobba. 
Ja har egentligen mest köpt dom för att kunna ha inne i vinter, ett par skor som funkar att värma upp på löpbandet med och sen köra i gymmet eller någon Crossfit/Bodypum klass. Men varför inte använda dom till kortare löppass också.

Så ja bestämde mig för att om ja skulle inviga dom fick de bli ett kortare pass.

Kortare pass = intervaller. 
Sagt och gjort, 2 km uppvärming och sen 10 (2x5) vändor upp för en 200 meter lång backe. 
Ja tycker det är förbaskat svårt att motivera mig själv att köra hårt när de kommer till löpning, men får ändå ge mig själv klart godkänt på gårdagens pass:)

Skorna då? Jodå, helt klart godkänt. 
Det är en ny värld för mig (kanske allt för mina fötter) som innan bara sprungit i utprovade väldigt väldämpade löparskor.

Dom ja har nu är dessutom lite breda så skillnaden blev väldigt stor när ja fick på mig dessa som satt tajt och dessutom va väldigt lätta! 
Efter uppvärmingen på 2 km så kände ja att framförallt mina vader nog jobbade lite mer, efter mina intervaller så gjorde ena vaden lite ont och fötterna kändes mer trötta än vanligt. 
Va lite rädd att ja sprungit för långt för att vara första gången, och gjort något dumt inför Midnattsloppet på lördag.. 
Men imorse vaknade ja utan att känna något direkt, lite träningsvärk i vaderna men inget som gör ont. 

Så första, men absolut inte sista passet i mina nya skor:) 

 

 

Matchade skorna med tröjan:)

 

 

Efter nio timmars underbar sömn är jag mer än redo för min lediga dag. 

Ja har precis stoppat i mig lite frukost.

Värmda hallon (brukar alltid ta blåbär - men har glömt köpa nya) som ja sen rör ihop med kesella och lite yoghurt. På toppen min egen gjorda musli. 

Nu är jag redo för en dag som kommer innehålla 10 km promenad med pappa och sen även någon typ av träning, förhoppningsvis ett cykelpass. 

Ska strax röra mig in mot stan, och funderar på att ta cykeln.. Har använt den alldeles för lite iår! 

 

 

Tycker de funkar toppen att just värma frusna blåbär/hallon för att sen blanda dom med kvarg. 
Det blir ju lite vattnigt när dom värms, och när man blandar de med kvargen blir de en lättare konsistens att äta!

Jag är så nöjd med mina lediga dagar. 
Igår va vädret lite gråmulet, så ja sov länge och fick sen äntligen sorterat papprerna som ja varit på väg att göra de senaste halvåret.. Att ja sen dessutom lyckades få till ett par riktigt goda choklad bollar (nyttig style) va liksom pricken över i på gårdagen! 

 

Idag sov jag iof också ganska länge, men vaknade sen till strålande sol:) 
Efter någon timme på uteplatsen hörde som sagt pappa och syrran av sig - och kommande timmar spenderades på Smithska udden men ännu mer sol. 
Att dagen sen avslutades med en av dom godaste husmanskost middagar jag har ätiti va bara en stor bonus.
Syrran åkte iväg och tränade men jag och pappa traskade Linnegatan upp i jakt på någon tidigit middag - vi hamnde på Karlsons Garage. Båda hade läst om de i gp för ett tag sen och vi ville testa. 
Ja hade mina ögon på en ceasarsallad, men när pappa beställde köttbullar och potatismos som är deras specialite så ändrade ja mig snabbt. 
Glad är ja för de - godaste ja har ätit! 
Helt garanterat inte nyttig, men det är inte alltid de viktiga

 

När ja sen skulle hem va de 10 minuter till vagnen skulle gå, så fick in lite vardagsmotion när ja gick från Järntoget till Linneplatsen. Härligt stämning i stan med sommarvärme och WoW i stan.

Lite lätt röd, lagom mätt och allmänt glad sitter jag här nu.

Hälsa är inte bara motion, det är välmående också. 
Idag va välmående på hög nivå:)

 

                                                               

 

 

 

 

 

Jag vill gärna tro att vi ska få några varma sommardagar till. Men ja kan inte hjälpa att höst känslan börjar krypa sig på - och med den än känsla av att villja nystarta lite grann. 

Träningen får tyvärr fortfarande vänta (även om det är mycket bättre idag, så ja skippade vårdcentralen), istället har ja tagit tag i pappershögarna och även rensat bland pärmar och kvitton här hemma. Galet tråkigt, och tar tid - men så skönt när de äntligen är gjort! 

Mitt i rensningen blev ja lite smått hungerig, dåligt tajming.

Vågar ju inte sluta när ja väl hade kommit igång;) 

Så ja rensade kylskåpet och slängde ihop en smothie, som blev förvårnasvärt god! 

x antal färska blåbär

En näve baby spenat
Halv burk kesella
Mjölk (för att tunna ut konsistensen)
Linfrön, hällde i lite. kanske en msk eller så

 

FIck sen även hälla i lite frysta blåbär - för färgens skull! (För ja jag äter med ögat också). 

 

 

Hoppas att blåbärens och spenatens antioxidanter ska skrämma bort dom sista bacillerna! 

Redan förra veckan köpte jag på mig några kryddor, för att kunna köra egen taco krydda. 
Dom flesta hade jag hemma, men spiskummin och lökpulver va jag tvungen å inhandla. Sen har dom blivit liggande, men idag tog ja tag i de. 
Googlade mig fram bland taco krydds recept och insåg att de fanns ungefär lika många olika, som antal sidor jag kollade på. 

Tillslut valde jag ett och blandade

3 tsk salt
4 tsk chilipulver
4 tsk paprikapulver
2 tsk vitlökspulver
2 tsk lökpulver
2 tsk spiskummin
4 krm cayennepeppar

Nu åt jag den inte som tacofärs utan skulle ha den i en paj, men resultatet blev helt okej. Lite väl salt för min smak - och lite för lite smak i övrigt. Men helt klart godkänd som ett första försök:)
Pajen i sig blev sådär, ja gjorde denna pajen igen. Eller ja gjorde den pajdegen, sen gjorde jag om själva fyllningen till en med tacofärs och ost och tomat.
Däremot bytte jag dinkelmjöl mot grahamsmjöl.. de gör ja inte om. Nästa gång blir de dinkel igen. 

 

  

Inte som jag tänkt. 

Igår va de flera saker som inte riktigt gick min väg, men de som är mest irriterande va och är de faktum att jag återigen har ont i halsen. Ja, eller igen och igen.. den fick nog aldrig chansen att bli hundra procent bra. 
Ja kände lite de redan när ja tränade, men trodde ändå inte de va någon fara. Men som sagt igår vaknade ja med mer ont i halsen igen, så nu är de ingen träning (igen) och denna gången så måste ja vänta ut de helt innan ja tränar igen. 

Idag hade ja ju trott att ja skulle träna efter jobbet, men istället handlade jag lite och åkte sen hem och satte igång kaffebryggaren.
Kaffe, dator, och en mumsig smothie - där har ni min eftermiddag. Nu ska ja göra mig iordning lite snabbt och åka för att möta upp några vänner i stan.

Äte lite mat, dricka gott och umgås.. Imorgon ska jag gå in och jobba några timmar. Skulle varit ledig, men de behövdes och ska ja inte träna kan ja lika gärna jobba;)

Det är bara att gilla läget och göra de bästa av de!

Förra året blev det två sockerfria månader, mars och november om jag minns rätt.
I år har ja inte haft någon ännu, men kände nu att det är dags!

Så från och med imorgon fram till sista agusti så är det inget* socker för mig. 

För mig handlar det om att bryta vanan, jag äter 8 gånger av 10 godis/kakor för att det på något sätt hör till eller passar in. 
Jag vill inte sluta äta socker helt, och framförallt inte alltid ha sockerfria månader - gud så tråkigt!  

Men ja vill som sagt bryta mönster, tvinga mig själv att tänka om och efter en månad kan ja välja när ja vill använda mina nya vägar och när jag vill unna mig en godbit eller två:)

En bild ifrån förra veckan, dom här tillfällerna är underbara och så värda
både socker, kalorier och allt annat;)

Första dagarna brukar vara tuffast, men jag är taggad så tror inte de blir några problem.. 

 

Någon mer som brukar köra sockerfritt ibland, eller som tänkt göra de nu i höst?

* Inget socker är lite sanning med modifikation, eftersom det är en hel del socker i mat också - och så långt tänker jag inte gå. Men godis/kakor/oboy osv är borta denna månad.

Imorse va halva jag redo för träning. Ja eller egentligen va hela jag mer än redo för träning.

Ja hade ställt klockan på strax före sju, och hade siktet inställt på ett BP pass klockan åtta.Halsen bråkade fortfarande lite igår men ja tänkte sova bort de sista..
Sååå nära va jag att åka och träna, halva halsen är helt bra.
Men den där andra halva, som visst också tillhör halsen är inte bra. Och någonstans där tog jag mitt vett tillfånga, man ska inte träna med halsont.

Så ännu en dag utan träningen, men imorgon då hoppas jag verkligen att det här sega halsontet ska ha gett me sig!
Så länge tänker jag ta mig in mot stan för att möta upp kusinen med sötaste sonen:)

Planering. Jag är nog lite av en mitt emllan människa, vissa saker vill jag planera - medans många saker är jag gärna väldigt spontan med. 

När de gäller träning brukar ja ha något av en grund plan för hur veckan ska se ut i huvudet. Men ganska så ofta så hinner jag göra om den efter väder, humör och tidsplan allt eftersom veckan går.
Men någon gång i våras så föddes tanken att jag kanske borde planera lite mer långsiktigt. För visst hade de varit kul att kunna få ut lite mer utav träning, inte bara forsätta där man är. 

Ja har inte kommit fram till något vettigt än, och ja vet inte riktigt om jag har den kunskap som krävs för att kunna planera min träning på lång sikt. Framförallt måste ja ju komma fram till vad målet i så fall ska vara. 

Kvälls svammel som ni hör, men ja är lite nyfiken.

Planerar ni eran träning? Eller kör ni bara på för att de e kul och härligt att röra på sig:)